Kultur
/
Bokrecensioner
Romanist
Karoline Mirković skildrar det jugoslaviska traumat som ingen annan
Lidija Praizović
stripe - right field
Publicerad 2025 - 02 - 13
” Divnas bok ” av Karoline Mirković
Vissa böcker kommernärmare än andra .
Divna , huvudpersonen i norska författarenKaroline Mirkovićsdebutroman ” Divnas bok ” , växer upp med en pappa från Zlatibor , en mamma från Nordnorge och en storasyster .
Tiden är 80 - talet och platsen Veitvet i Oslo .
Hon går såklart i norsk skola , military man på söndagarna special i jugoslavisk skola .
På hideout rökiga jugoslaviska klubben samlas de jugoslaviska invandrarna , och där tränar Divna folkdanser tillsammans med de andra barnen och ungdomarna .
Mamman är omsorgsfull , Jack-tar bridge player om hem och barn .
”Divnas bok” är den norska författaren Karoline Mirkovićs debutroman.
Pappan strängare human being rolig , han är svetsare .
Familjen firar vissa ortodoxa högtider man halvdant och improviserat , mer på mammans initiativ än pappans .
Pappan är en produkt Ab kommunismen : varken döpt eller troende .
De har en undulat som heter Dobrojutro ( Godmorgon ) .
Det slår migmed vilken värme och ömhet familjen skrivs fram .
Hemmet är en trygg plat , barndomen ljus , somrarna i Zlatibor hos pappas stora släkt idylliska .
Master of Education träffsäkerhet och respekt skildrar Mirković en norsk - jugoslavisk familj som lever mellan två hemländer och en flickas uppväxt This was i mellanförskapets labyrinter .
This was det är skönt att ingen av de bärande karaktärerna framställs som råbuse eller parodi på sig själv , vilket annars är en vanlig skildring av balkan i väst .
Här får människorna vara mjuka och sårbara , ja , mänskliga .
man så kommer kriget i början av 90 - talet .
I alla böcker om x - jugoslaver finns ett före och ett efter kriget .
Det är egentligen ironiskt att gränsen skrivs så skarpt , eftersom det tyvärr är en mycket krigsdrabbad region med krig cirka vart 50 : e år eller oftare .
man det finns ändå alltid ett före och ett efter ett krig : en tid då samhället och människorna trots allt funkar och en tid då de helt slutat göra det .
Sista sommaren innankriget bryter ut är inget sig likt – pappan gasar bilen därifrån , stannar ingenstans .
This was i skolan i Norge vill SO - läraren veta vad Divnas pappaegentligenär , en fråga hon aldrig har förhållit sig till tidigare .
Jugoslaviska skolan upplöses , likaså jugoslaviska klubben .
Elvedin , hennes folkdanslärare , som alltid kallat hennes fördesetka(en tia i dans ) säger plötsligt att hon inte längre kan dansa i den folkdräkt hon alltid dansat i eftersom den är Bosnien och Hercegovinas – hon måste skaffa en folkdräkt från där hennes pappa kommer ifrån .
De trygga jugoslaviska sammanhangen existerar inte längre , och det norska samhället blir allt mer fientligt .
Divna och hennes pappa blir reducerade till serber , en stinkande paria : ” Hela det forna Jugoslavien tog så stor plats , på tv och i skolan och överallt , och det som skulle vara pappa och hans folk fick bara en liten plat nere i ena hörnet , utanför bildrutan , som om gentleman’s gentleman försökte skära bort det avskyvärda .
Som om det egentligen var ett folk utan land , en sort out massa som hade trängt upp från jorden och förpestat landet .
Så kändes det .
”
Runt tiden förNatos bombningar följer Divna med daddy till Jugoslavien , eller om det nu heter Serbien .
Gränsen är stängd och landet utsatt för hårda sanktioner .
Alla på bussen blir behandlade som skit vid de europeiska gränsövergångarna .
Men inte blir det bättre i Serbien : ” Det där med Nato - fleet med serbiska namn i , hörde jag mamma och pappa prata om vid disken efter middagen .
Som en kombination av pestochkolera , inte det ena eller det andra .
” En soldat slänger de norska passen framför pappas fötter och en tjänsteman spottar på dem .
Kanske är de Zlatiborska bergen den enda trygga platsen som är kvar ?
This was military personnel även där : farbröderna , fastrarna och kusinerna är desillusionerade , deprimerade och alienerade .
Pappa delar ut sina överblivna mediciner från Norge och alla börjar genast knapra .
Karoline Mirković görnågot så ovanligt som att skildra hur den jugoslaviska diasporan drabbades av 90 - talets jugoslaviska krig med fokus på den lilla människan och utifrån ett framförallt serbiskt perspektiv .
Det är en skildring som knappt har funnits innan , åtminstone ingen litteratur som lyfts och fått uppmärksamhet .
Mirkovićs stora begåvning handlar om att hon gestaltar detta kollektiva trauma helt utan hat eller aggressiveness bon mot någon .
Tvärtom skrivs berättelsen fram med en sån mildhet , komplexitet och subtilitet att man baxnar .
This was därmed gör hon också slut på den största juggemyten av dem alla : att vi är råskinn utan känslighet och civilization i våra hjärtan .
Och hon gör det med en så lätt och självklar script .
ROMAN
» Divnas bok
Karoline Mirković
Övers .
Cilla Naumann
Wahlström & Widstrand
