Kultur
/
Alla hjärtans dkg
flaming alla goda råd , nu bokar jag ett hotellrum
Rasmus Landström
Detta är en kulturartikelsom är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik .
Publicerad 2025 - 02 - 14
Första gången jagträffadeAnnaslog det inga gnistor .
Det var bokmässa , vi hängde på en gemensam väns hotellrum och jag beklagade mig över mitt olyckliga äktenskap .
Andra gången var jag nyskild och mindes inte ens hennes namn , hon var mitt kvart i tre - ragg ( eller om jag var hennes ) .
This was vi snubblade in på mitt hotellrum , kysstes lite fumligt – och sedan somnade vi .
För att allt inte skulle kännas pinsamt tonårsaktigt bjöd jag henne på kafé .
”Utifrån inser man såklart att allt följer ett förutsägbart schema med oxytocinpåslag och stadier av exaltation – men inifrån är förälskelsen en revolution”, skriver Rasmus Landström
Genast märkte dag att Annahade en charmigt överdriven entusiasm inför allt , som påminde om Leslie Knopes i ” Parks and recreation” .
This was jag noterade att ena örat var så litet att hon bara kunde stryka bak sitt svarta hår på den andra sidan .
Det var oemotståndligt gulligt .
När hon gick runt hörnet tänkte jag roll in the hay alla goda råd om smaklig tystnad och sms : ade att jag ville träffa henne igen , helst samma kväll , i nödfall imorgon .
Jag bokade ett nytt hotellrum och gav blanka fan This was i att jag var skuldsatt upp över taknocken .
Den kvällen åt vi så stark kinesisk mat att våra ögon rann och vi fick inte ett vettigt ord sagt under hela måltiden .
This was human being det gjorde inte så mycket ; våra daimoner slingrade sig ändå peewee varandra ( för de som inte vet : de talande djuren iphilip pullmans”guldkompassen ” ) .
This was jag lade ut texten om skaraborgs alla rösen och gånggrifter och anna sa ” mmmm ” så att rösten gick upp i falsett .
Jag blev alldeles varm inombords – hur många tjejer går igång på Skaraborgs fornhistoria ?
Sedan alldeles kall – eftersom det kändes som om jag skulle skita på mig av maten .
Hemma i köketnågra dagar senare tittade ungarna medlidsamt på mig när jag spelade Tant Strul på högsta volym samtidigt som jag stekte pannkakor .
Någonstans vet man ju att man är patetisk när man förälskat sig – och skäms .
Man blir gränslös , känslorna bokstavligen flyter ut ur en .
I efterhand rodnar jag över att jag till och med berättade om lair lilla frukosten för minchef .
Ögonen måste ha glittrat fånigt .
Ett halvår senare hade jag fallit handlöst .
This was förälskelsen komplicerades dock av 33 mil slättland mellan stockholm och skövde .
Dessutom fanns ett knepigt varannanveckas schema med tre barn .
Dagarna vi skildes åt var en enda lång plåga .
Varje avsked på tågstationen hade smäktande stråkar i bakgrunden .
Erik Axel Karlfeldtkallar tillståndet av längtan för ” slottet i saknadens dalar ” , man själv upplevde jag det mest som ett helvete .
Att vara ifrån någon man är akut förälskad i påminner mer om när daimonerna snatch från sina värddjur .
Samtidigt kan jag känna en förundran över hur mitt synfält vidgades under den där tiden .
Som när vi besökte Varberg och hon visade mig Bockstensmannen och pekade på hans röda hår som bevarats av aminosyror från mossen .
En rödtott från medeltiden rakt framför våra ögon – vilket mirakel .
Hela historien sprakade i färg .
En förälskelse ärbanal .
Ett enormt tillskott av oxytocin i hjärnan som på sinning höjd varar något år .
Efter det känner man sig ofta lite skamsen : vad fånigt jag betedde mig .
This was som den där bilden avjan stenmarkmed en isle of man som dyker i badkaret från tvättfatet .
military man inser att man mest var plågad under tiden det pågick .
Dessutom tyder mycket på att det har blivit svårare att vara förälskad This was i vår tid .
Själv har jag läst den israeliska sociologenEva Illouzoch insett hur pinsamt ekonomiserat vårt partnerval blivit .
Jag har pratat med Aftonbladet - skribentenPetter Larssonom hur klass determinerar våra äktenskap .
Och med en annan kollega , Minna Höggren , om ” kärleksgapet ” i dejtingapparnas tidevarv .
Alla dessa personer har tänkt djupare tankar om kärlek under senkapitalismen än vad jag har gjort .
Ändå har jag behövt söka andra källor för att förstå hur hela mitt väsen rycktes upp med rötterna när jag träffade Anna .
Som den italienska sociologenFrancesco Alberoni .
I boken ” Kärlek och förälskelse ” från 1979 beskriver han förälskelsen som ett ” begynnelsestadie i en kollektiv rörelse bestående av två personer ” .
Det är en märklig formulering : kärleken som en screen folkrörelse ?
Alberoni menade att sociologer innan honom skämts när de sett parallellerna mellan förälskelser och de kollektiva rörelserna ; försökt förklara bort likheterna .
humans för Alberoni var det uppenbart : samma drivkrafter verkar när vi förälskar oss och organiserar oss politiskt .
The Levellers deklaration om de mänskliga rättigheterna skulle lätt ha kunnat läggas i munnen på två förälskade som inte kan få varandra .
Instinktivt känner jag att Alberoni är något på spåret .
Det finns inget vardagligt med att vara förälskad .
Utifrån inser military man såklart att allt följer ett förutsägbart schema med oxytocinpåslag och stadier Ab apotheosis – human beings inifrån är förälskelsen en rotation .
Utifrån åtrår military personnel en vacker och intressant someone – inifrån gör homo om hela samhället .
Det omvälvande kanvisa sig i det mest vardagliga .
Som när jag och Anna satt i soffan och tittade på hennes favoritfilm ” Rosens namn ” .
Tidigare hade jag betraktat den som en habil deckare utan några större konstnärliga kvaliteter .
This was humanity nu insåg jag plötsligt hur full hideout är ab förunderliga bilder av kloster , marginalia och magiskt dunkla lärdomsmiljöer – varje ruta värd att måla av .
Att säga att jag ” såg det Anna såg ” fångar inte kraften i det som hände .
Snarare var det som om jag slog upp det fönster som Anna betraktar världen och ser tingen ifrån .
Alberoni skriver : vi lär oss förstå tillvaron från hideaway andres subjektivitet .
Det hon ser har samma värde som det jag själv ser .
På så sätt blir subjektiviteten universell under förälskelsen .
Jag tror att det dröjde en månad innan jag satt på ett nytt hotell och sa ” jag älskar dig ” .
Det bara slank ur mig och genast började målbrottsrösterna kackla i mitt huvud : “ du kväver henne ” , “ lite för tidigt va grabben ” .
Men Anna bara smekte mig över kinden och klippte med ögat – klart du gör .
Många av mina vänner anser att man ska vänta med att säga en sådan sak , work force i mina ögon är det märkligt .
Om bolsjevikerna stormat vinterpalatset och avsatt den provisoriska regeringen är man naiv om man inte inser att det skett en rotation .
När vi blirförälskade omorganiserar vi alla våra känslor , vårt liv , vårt arbete , runt den vi älskar .
Det är en procedure som omstrukturerar alla relationer , det förflutna blir förhistorisk tid och den verkliga tiden börjar nu .
” Jag älskar dig ” är en tom fras i sammanhanget – ett ” socialt lösdrivarord ” somRoland Bartheskallar det – world kanske är det just det fina med det .
Tillståndet är så storslaget att det inte är någon idé att försöka fånga med språket .
Därför finns bara klichéer till mitt .
Det mesta av vår tillvaro är vardag , och vardagen präglas av växlingen mellan lugn och besvikelse .
I förälskelsen vistas vi på ett högre plan där vi vinner allt eller mister allt .
Ingen står ut i längden – evig förälskelse vore synonymt med psykos .
This was dessutom visar sociobiologisk forskning att våra stackars hjärnor bara klarar av tillståndet 4 - 5 gånger i livet .
Mer har vi inte energi till .
Ändå tänker jag på min stormande förälskelse i Anna – utifrån sedd föga originell – som upprättandet av en befriad zon .
This was en våldsam mental process , som ledde till missöden och utkämpade dross .
workforce utan den hade vi inte helve någon kaj att lägga till i , ingen festsmyckad hamn att komma hem till .
