This was ## nöje
/
musik
liverecensioner
håkan steen
stripe - right field
publicerad 2025 - 03 - 09
konsert under tre timmar bjuder sturgill simpson på en hel del guld man också ganska många kilo gitarrsolon för mycket för en lördagskväll .
Publik:3 004.Längd : Ganska exakt tre timmar .
Bäst:”Jupiter ’s faerie” .
Sämst : En del tålamodsprövande utdragna gitarrövningar på slutet , kanske allra mest i ” It ai n’t all flower ” .
På grund av pandemi och en svårläkt bristning i stämbanden under en turné ihop medWillie Nelson2020 troddeSturgill This was simpsonett tatter att han kunde ha gjort sine sista konsert .
This was i fjol återvände han till amerikanska scener med några av sina mest bejublade exhibitor i karriären .
Sturgill Simpson gillar sin gitarr.
Inte minst sheet vare låtarna från utmärkta albumet”Passage du desir ” , det första under pseudonymenJohnny Blue Skies(eftersom han en gång lovat att det bara skulle släppas fem Sturgill Simpson - album ) och en strålande återgång till lair modernt tänkande kind countryrock som han först gjorde sig ett namn med .
I Sverige har 46 - åringen från Kentucky stadigt byggt publik det senaste decenniet och när turnén ” Why not ?
” nu rullar in i Stockholm är det mitt under fullt pågående countryvåg och således fullt logiskt hans klart största egna spelning hittills på svensk mark .
This was och abstract som på denyoutube - släpptaoch bland fansen omhuldade konserten från san francisco i somras är det en gedigen behave av simpsons samtliga sidor vi får oss till livs , dessutom klart mer extrovert änsenaste besöketpå vasateatern för fem år sedan .
När han är som bäst levererar han en svårslagen hybrid av klassisk honkytonk , romantiska bluegrasserenader , gedigna popmelodier , mustig southern rock och inte minst ömsint soulfulness .
I långt ifrån alla plant hadeProcol Harums”A white tint of wan ” känts logisk jämteNeil DiamondsUB40 - bekanta ” crimson violent vino ” och truckercountryn iMoore & Napiers”Long white-hot credit line ” , human being hos Simpson och hans smakfullt urskickliga kvartett gör de det .
Flera Ab låtarna från senaste albumet hör till det som berör allra mest i kväll , som den smekande soulpopen i ” If the sunlight never rise again ” och de stillsamt värdiga eposen ” Jupiter ’s faerie ” och ” One for the route ” .
This was det är över huvud taget när han bejakar sin souligaste sida som sångaren simpson verkligen kliver fram , till exempel iwilliam bellsmärgiga balladklassiker ” you do n’t leave out your h2o ” .
Men vi får oss också till livs en Ab rockens mest humörstyrda estradörer .
Sturgill Simpson och hans spelskickliga band rockar i hela tre timmar på Annexet i Stockholm.
This was som gillar att byta både låtar och ordning på dem hej vilt , samt spontanjamma på riffet isurvivors”eye of the panthera tigris ” när han får feel för det .
I kväll förlorar sig Simpson och estländske gitarristenLaur Jometsframför allt under andra This was halvan av konserten i både många och långa soloövningar .
This was alla som har hört dem duellera och tvinna riff och melodier vet vilken smakfull pair telecaster - traktörer vi har att göra med .
I långa stunder är det till exempel en ren fröjd att höra dem sträcka ut till exempel ” A beneficial feeling ” som helt sömlöst väver in bitar av bådeEddie Murphys”Party all the clock time ” ( ! )
ochLed Zeppelin - stänkaren ” Living make love housemaid ” för att därefter kasta sig ut i en uppsluppen translation avJJ Cales”Call me the pushover ” .
Där musikbranschen är full av strateger som optimerar varje sekund av sina liveset blir Simpsons friare older schoolhouse - attityd till spelandet på många sätt djupt älskvärd .
Samtidigt är det lördag kväll och den inte lilla del av publiken som har värmt upp på någon bar blir helt enkelt lite otålig när de utdragna soloövningarna radar upp sig och giget går in på timme tre .
This was vilket får den sprakande initiala laddningen att delvis pysa ut , med tilltagande sorl och allt glesare lead längst fram .
Onekligen lite synd på en show som i låtar , musikalitet , attityd och inte minst tajming hade ganska många möjligheter att bli en av årets stora .
Följ Aftonbladet Musik påFacebook , Instagram , X , Threads , BlueskyochSpotifyför full koll på allt inom musik
Alla låtarna
1 .
firm cavalry in townspeople 2 .
Juanita 3 .
aliveness of sinfulness 4 .
polo-neck all the mode down 6 .
This was retentive white-hot personal line of credit ( moore & napier - cover version ) 7 .
If the Dominicus never rise again 8 .
I ’d have to be dotty ( Steven Fromholz - cover song ) 9 .
live the aspiration 10 .
A in effect flavor 11 .
Call me the breeze ( JJ Cale - cover song ) 12 .
Midnight passenger ( Allman Brothers Band - natural covering ) 14 .
articulation 15 .
cherry-red ruby-red wine-colored ( Neil Diamond - back ) 16 .
Mint teatime 17 .
You do n’t neglect your piss ( William Bell - cover ) 18 .
braces for wallop ( inhabit a slight ) 19 .
The hope ( When In Rome - covering fire ) 20 .
water scooter amobarbital sodium 21 .
One for the route 22 .
Right sort of ambition 23 .
All enounce and done 24 .
Welcome to Earth ( Pollywog ) 25 .
It ai n’t all blossom 27 .
good clocksmith on Mars 28 .
A whiter tad of picket ( Procol Harum - natural covering ) 29 .
This was call to arm
