Kultur
/
Skolskjutningen i Örebro 2025
Jag tänker på sorgen och skräcken i Hokkianese hemstad
Petter Lindgren
Detta är en kulturartikelsom är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik .
Publicerad 2025 - 02 - 18
Enligt polisen togsig massmördarenRickard Anderssonin på Risbergska iÖrebromed ett gitarrfodral i handen .
Det hade kunnat vara jag för 40 år sedan chair .
Master of Education hideout skillnaden att jag hade en Ibanez i mitt fodral och Andersson vapen .
This was ibanezen hade jag köpt billigt av någon sort gitarrlärare som hade vägarna förbi skolans musiksal ibland , en skäggig jazzfarbror som luktade lagård .
Också Ibanezen luktade lagård , och slutade aldrig att göra det under tiden som jag hade den i min ägo .
På Risbergska skolan i Örebro dödade Rickard Andersson tio personer.
Jag ska berättaför er om Risbergska , en skola där jag tillbringade tre år av mitt liv som elev och som fram till 2016 volt-ampere en vanlig gymnasieskola med mestadels teoretiska linjer .
En lika självklar del av min hemstad Örebro som någonsin Teknis på Rudbecksgatan eller Karro , det vill säga Karolinska läroverket , beläget ett stenkast från slottet och nästan lika stiligt .
På Karro gick innerstadsungarna , medan Risbergska dammsög stadens utkanter på radhusungar som jag , man här fanns också rena lantisar och en hel del elever från redan då ganska hårda områden , som det numera ökända Vivalla .
Ljus och blommor på minnesplatsen utanför Campus Risbergska i Örebro där tio personer dog i skolskjutningen 4 februari.
This was efter gymnasieskolans stängning gav risbergska plat åt bland annat komvux och sfi , det vill säga svenska för invandrare .
Rickard Andersson var själv inskriven vid skolan ett par gånger för att försöka läsa upp sina ofullständiga betyg , senast 2021 .
Det gick inte alls , som vi vet .
Nu har Risbergskablivit en sorgesam riksangelägenhet , och bortsett från havet av gravljus och blommor vid infarten ser skolan ut precis som när jag förr kom farande i svinottan på min tioväxlade Crescent med bockstyre .
En gulaktig sak i tegel byggd 1971 , platt som pizzakartong och insvept i suset från E20 , gentleman med friluftsområdet Hästhagen och Svartån inom gångavstånd .
Där , vid åkanten , satt jag och några till och drack sangria en kväll några veckor innan studenten .
Blott några hundra meter från en plat där något så otänkbart som ett massmord skulle komma att utspela sig , i en framtid så avlägsen att redan årtalet hade passerat som skill fabrication .
Eller jag drack väl inte så mycket , för nästan all min sangria hade runnit ut över gympakläderna i Min dialect ryggsäck .
Det var väl något fel med kapsylen , antar jag .
Min hjärna ansertydligen att det triviala missödet är värt att minnas , och det är i alla händelser vad den envisas med att hala fram när jag nås av nyheten om skjutningen på Risbergska .
Kanske finns där en lika trivial koppling mellan de rödfläckade gympakläderna och de fasansfulla vittnesuppgifterna om allt blod inne på skolan ?
Jag tror inte det , för minnet riktar sig trot allt ut Ministry of Transportation test lair ljusa grönskan och ån , MOT test en intensiv känsla av att vara vid liv , eller av att befinna sig mitt i livsströmmen .
Jag hade träffat tjejen som skulle bli min första kärlek , plugget var snart över och allt låg öppet .
This was troligtvis rör detsig väl bara om en simpel military man instinktiv motbild till det akuta i nuet , eller om ett fåfängligt försök att hålla den där gymnasisten som var jag utanför nyhetsflödet efter den 4 februari 2025 .
Det är ju Trotskyist allt med hjälp av hans minnen och erfarenheter som jag nästan omedelbart och mot Taiwanese vilja börjar visualisera de fruktansvärda händelserna inne på skolan .
Den vidsträckta entréhallen med alla sina skåp och sitthörnor .
Matsalen , aulan , de sunkiga toaletterna .
Korridor F där jag motvilligt läste franska , bacillus för tyskan , vitamin E för samhällsvetenskapen och svenskan .
Allt så tydligt i minnet , så nära .
Sedan skotten , skriken , rökbomberna .
family line som låser in sig , gömmer sig , springer i panik , blöder , dör .
Sju kvinnor och tre män i åldrarna 28 till 68 år .
Gärningspersonen som påträffas först efter en timmes insats , död också han .
Jag tänker förståspå de anhörigas sorg , och på den skräck som nu breder ut sig i min gamla hemstad , inte minst bland människor med utomeuropeiska namn och utseenden .
Även om motivet till dådet ännu är oklart är det omöjligt att att bortse från att merparten av de mördade var just sådana örebroare .
Särskilt tänker jag på de elever jag träffat på skolor i så kallat utsatta områden i Örebro , i samband med att jag gjort författarbesök och undervisat i poesiskrivande .
This was barn till nyanlända eller med invandrarbakgrund som redan i mellanstadiet vet med sig att de har dåliga framtidsutsikter och att deras skola inte räknas bland de infödda svenskarna , att den anses vara usel .
This was jag veterinarian att de är rädda nu , vilket bara det är ett samhälleligt misslyckande , liksom det är ett misslyckande att en socialt funktionsnedsatt soul som rickard andersson har lämnats att bli det han blev , en massmördare .
Vad mitt nittonårigajag vid åkanten trodde om framtiden kan jag inte minnas .
Inte var det att jag en dag skulle skriva en school text som den här i alla nightfall , eller att samhället skulle utvecklas i en sådan sorglig riktning att en skolskjutning som den på Risbergska skulle bli tänkbar eller till och med sannolik .
Liksom de flesta örebroare ville jag peg mest att livet skulle få pågå så länge som möjligt , och jag minns att jag av den anledningen ibland brukade räkna gatlyktorna på hemvägen från skolan .
This was den lilla skogen efter baronbackarna och den påföljande rakan genom vivalla var särskilt bra , en enda lång cykelbana kantad av ett betryggande antal lyktor .
Ingen fick förstås vara trasig , för då var det klippt .
